. . . i stället för en Blogg - - -:

Från Sven Olofsons skrivbord…..

Detta är en sida av Sven Olofson om Ställdalen, något om utvecklingen och kanske tankar och drömmar om framtiden.

Först lite historia:

Sven och Anja kom till Ställdalen för att vi erbjöds ett fantastiskt hus till mindre än reapris. Tanken var att Sven skulle arbeta på distans med sina kunder i Stockholmstrakten och att söka bygga upp en Bed & Breakfast verksamhet i detta stora hus med swimmingpool och garage.

Bed & Breakfast-verksamheten gick aldrig riktigt i gång, däremot hade vi 2 telefonsäljare som sålde färg till stor-bildskrivare och den verksamheten gick bra. Men…

Huvudmannen i Stockholm gick i konkurs, själv fick jag en hjärtinfarkt och detta var slutet på färgäventyret.

Bed & Breakfast äventyret avslutade när jag – efter att jag tillverkat och placerat ut 12 skyltar vid alla infarter mot Ställdalen - fann dessa skyltar på vår gräsmatta morgonen efter utplaceringen. Så gärna ville ortsbefolkningen ha mer enskild verksamhet i bygden…

För att söka råda bot på bygdens tristess och ovilja till egna initiativ träffades vi ett gäng entusiaster för att spåna idéer för Ställdalens räkning.. Ur detta vaskades så småningom fram Ställdalens Byalag och vår stolthet Ställdalens Kammarmusikförening, som lyckades dra ihop ett stort antal medlemmar trots en medlemsavgift på 1 000:-!

1998, mitt i hjärtinfarkten, drog Percy Helin igång premiären för Kammarmusikföreningen under medverkan av bl.a. Arcus-Kvartetten, Sten och Anna-Carin Niclasson med flera operasångare samt Hasse Kahns orkester.

Konserten hölls i det nygamla Kulturhuset (gamla Missionshuset) och supén avåts på Folkets Hus. Om jag förstått rätt var det jättesuccé, själv spelade jag med Hasse Kahn och var långt ifrån frisk. Vi var på turné och kom närmast från Kättingsmedjan i Furudal.

Av olika skäl och orsaker har stora förändringar skett, Kammarmusikföreningen är inte längre en Ställdalsk förening utan heter i dag Ljusnarsbergs Kammarmusikförening (var det nu är nånstans?). Duktig ledare numera är John Björklund.

Kulturhuset gick via Opera på Skäret över till Hotellets ägo under 2005.

Vilket leder oss till Historien om Hotellet – om vilket detta skulle handla – och det återkommer vi till nästa gång…

Många hälsningar från Er tillgivne Sven

Från Sven Olofsons skrivbord 2

VI BYGGER HOTELL

Ljusnarsbergs Kommun, som i vardagligt tal kallas Kopparberg, hade problem med avfolkningen i våra byar och avflyttningen från hyresfastigheterna. Man begärde – och fick – statligt stöd för att riva en del av det egna fastighetsbeståndet…

Samtidigt gick HSB brf-föreningen i Ställdalen i Konkurs och fastigheterna såldes ut av konkursför-valtaren. Kommunen köpte dessa fastigheter för att riva i Ställdalen och i största möjliga mån undvika att riva i centralorten Kopparberg. Jag, Sven, hade tidigare varit i kontakt med HSB i Örebro för att ihop med Eriksson, som ägde Wermlandia och Tallmogården, söka öppna ett hälsohem i det ena av de två hus föreningen ägde. Priset var dock alltför högt – det finns inget värde på fastigheter i vårt om-råde- och dessutom blev Eriksson sjuk och avled. Samtidigt gick både Wermlandia och Tallmogården i konkurs, varför jag insåg att den sortens hotell för tillfället var farliga att arbeta med. ---men---

Efter konkursutförsäljningen var det inget fel på priset, men jag försökte hålla mig utanför några diskussioner om dessa hus med tanke på de varningar jag fått…. En dag kom Eskil Stopp in till mig på mitt kontor på Ställbergsvägen och han skrämde upp mig med vad som skulle ske med husen och med Ställdalen i sin helhet….

Jag var vaken hela natten efter detta besök och på morgonen….

åkte jag ner till Lennart Angelroth på byggnadsnämnden och förhörde mig om detta. Lennart hade inget direkt med saken att skaffa, men han satte mig i kontakt med Reine som var chef för kommunens fastighetsbolag. Samtidigt kontaktade jag en god vän som var fastighetsägare i storformat och han kom upp till Ställdalen och förhandlade tillsammans med mig med Reine och bolaget. Slutet blev att vi i januari 2001 köpte ett av husen till ett ”bra” pris och satte igång planeringen för att göra hotell. I mars var det dags att påbörja renoveringen, vilken – som vanligt – blev mycket dyrare och svårare än vi tänkt oss. Bygdens sotare slutade och de vi fick från Ludvika pressade fram beslut om att dra om samtliga luftkanaler i skorstenarna med plåtslang. Ca 1200 m plåtslang finns nu i fastigheten och ser till att luften byts som den ska samt att eld och rök inte kan sprida sig mellan lägenheterna.

Som hyreshus hade det räckt med separata rökdetektorer i varje våning, men nu krävdes en mycket dyr anläggning för brandlarm….

Vi försökte få dispens för att montera in hiss senare, men nej, vi måste kosta på en Hissanläggning med medföljande problem med betongsågning för håltagning både för hiss och luftanläggningar.

Från början planerade vi att bygga om villan till resturanghus vid Björkens strand, men så småningom begrep vi att detta inte skulle fungera, ingen gäst skulle vilja gå 1 km för att äta sin mat…

Så vi sålde huset och planerade för restaurang på nedre botten…. Inte billigt men roligt!

Vinden i det här huset låg i källaren, vi fick riva ut allt som fanns och börja planera för något som vi kallar för all-aktivitetsrum, festvåning, extra frukostrum, pingishörna etc etc.

I källaren fanns också en av dessa historiska jättemanglar med marmorplattor. Vi var villiga att skänka denna till designcentrum i Bångbro men därav blev intet. Min äldsta son Dan hade en olycka med en sådan mangel i Bandhagen i Stockholm, så jag såg på den med både respekt och motvilja. Olyckan fick ett lyckligt slut och Ilpo köpte stenplattorna för att ha i sin metallverkstad och så blev där bastu i stället för mangelrum…

Alla lägenheter renoverades, en del fick behålla sin status som lägenheter, medan andra blev separata dubbelrum. Köken i dessa uppsplittrade lägenheter blev mindre ”lågprisrum”, med köken finns kvar i de andra lägenheterna. Alla golv lades om, mer än 1200 kvm ”parkettgolv” har lagts in, och allt är ommålat och nytapetserat!

Ombyggnationen höll på till långt in på 2003 och vi har inte slutat än, vi finner ständigt olika förbätt-ringar som vi kan göra….

Hur vi ska nå våra framtida kunder talar vi om nästa tillfälle ni hör från

Er tillgivne Sven